Hey Ellie

För några år sedan hade jag en blogg om mig, Ellie, och min relation till... tja... allt. Livet, mat, vikt, ÄS. Sedan har jag hållt mig borta eftersom jag har försökt att hålla mig frisk. Men alltså, är jag frisk? Sure, jag kräks inte. Jag äter dagligen. Jag får inte alltid ångest efter att ha ätit. Men så väger jag också väldigt mycket mer än jag gjorde förr.

Idag på eftermiddagen stannade vågen på [edit: alldeles för många] kg.

Det är så vidrigt att jag inte ens kan sätta ord på det. Jag saknar nyckelben, höftben och en relativt platt mage. Jag saknar allt med det just nu. Så jag gick in för att läsa mina gamla inlägg. Men eftersom det var ett tag sen kunde jag inte hitta bloggen, jag antar att den blev borttagen pga inaktiv. Så jag skapade en ny blogg. Jag vet inte vad som kommer hända, om jag kommer att skriva dagligen, om jag kommer att stänga ner den eller om den helt enkelt kommer att finnas här, med det här som enda inlägg. Jag vet bara att det inte är okej med den vikten. Inte någonstans. Den ska bort.

Rookie-misstaget var att väga sig på eftermiddagen, efter att jag ätit frukost och druckit typ hundra liter vatten pga avlider av värmen, hehe. Så jag hoppas att det åtminstone ser lite bättre ut i morgon bitti. Men å andra sidan är det ju bara att manipulera resultaten då....

Dagens mat har varit två mackor, en med ägg och en med färskost. Och kaffe. Gotta have it. Sedan fastnade jag framför klipp om ÄS och vips, så sitter jag nu här, x antal timmar senare, och har skapat en blogg och inte ätit mer på hela dagen. Tänk vad lätt det är att falla tillbaka ändå.

Jag funderar ändå på någon form av middag, för att inte gå helt bananers med det här. Eller så är det precis det kroppen behöver. En chock.

Allt känns nytt och främmande för mig igen. Och just nu hatar jag det. Jag hatar att jag glidit så långt från allt att jag inte ens minns hur jag skulle resonerat då. Att jag väger så himla mycket mer nu än då. Att jag kommit till den här punkten.

Vidrigt.

//Ellie

(Jag hade alltså skrivit ut min verkliga vikt, men äcklades för mycket, så jag tog bort den. En del av det här handlar om att hitta andra att prata med och jag är inte redo att avslöja min vikt, för då kommer ingen, INGEN, att bemöda sig)